|
Den siste greven av Brederode räddar sig undan en turkisk fångenskapRilke: De följde honom tätt och utan nåd, slungande brokig fasa, medan han förlorad flydde, blott ett villebråd. Hans fjärran fäders stolta glans försvann och gällde ej. Ty så har ofta flytt ett jagat djur -- det räcker. Då till slut blixtrade floden fram -- och ett beslut lyfte hans nöd och gav honom på nytt hans arvedel i furstars blod och rang. Adliga damers löje och behag gör än en gång sin sötma i hans drag, tidigt fulländade. Sin häst han svang till språng, som liknade hans hjärtas slag och som till fest i forsen ut han sprang. Ur diktsamlingen "För trädets skull". Upphovsrätt © (1996) |