|
Den stundenIngen andlös sommarnattshimmel når så långt in i evigheten, ingen sjö, när dimmorna lättar, speglar sådan stillhet som den stunden -- då ensamhetens gränser plånas ut och ögonen blir genomskinliga och rösterna blir enkla som vindar och ingenting mer är att gömma. Hur kan jag nu vara rädd? Jag mister dig aldrig. Ur diktsamlingen "För trädets skull". David McDuff har översatt denna dikt till engelska. Upphovsrätt © (1996) Karin Boyes lyrik: Ulf Boye Layout och presentation: May och Hans Mehlin Publicerat med tillstånd av: Ulf Boye, innehavare av upphovsrätten till Karin Boyes lyrik. |
Sök: |