Du bleka, höga höst...

Du bleka, höga höst, du är mig kär! 
I ditt lätta dis jag tycker mig skymta 
de första trevande aningarnas tid.
Du återkallar i mitt sinne ljusets morgon, 
då solen kämpade för att genombryta dunklet, 
gryningens timmar, då strävandets blomma, 
ännu sluten tätt i sin knopp, 
svällde av underbara safter. 
Därför är du mig kär, svala, drömmande, disiga höst!


Karin Boye: 16-18 år



Kommentera och diskutera:   Längst ned på sidorna med Karin Boyes dikter kan du kommentera och diskutera dikten. Ditt inlägg syns inte omedelbart då kommentarerna modereras för att slippa reklam andra oönskade inlägg. Du kan enkelt identifiera dig med t.ex. din Facebookprofil, men om du önskar skriva under pseudonym kan du skapa ett separat konto på Disqus.

comments powered by Disqus