En kärleksförklaring

Fr. Nietzsche:

(varunder diktaren föll i en grop)


O dröm!  Han flyger än.
Han stiger, vilande på vinge spänd.
Vad lyfter honom än?
Vad är hans mål -- hans väg, av ingen känd?

Eviga stjärnor lik
i rymder utan liv han vilar tryggt,
ömkande jordens skrik --
och högt flög den, som bara såg hans flykt.

O albatross i skyn!
En evig drift mot höjden driver mig.
Jag såg dig -- och min syn
blev blind av tårar.  Ja, jag älskar dig!