Nattens djupa violoncell

Nattens djupa violoncell
slungar sitt mörka jubel ut över vidderna.
Tingens töckenbilder löser sin form
                i floder av kosmiskt ljus.
Dyningar, lysande långa,
sköljer i våg på våg genom nattblå evighet.
Du!  Du!  Du!
Förklarade lätta materia, rytmens blommande skum,
svävande, svindlande drömmars dröm,
                bländvit!
En mås är jag, och på vilande sträckta vingar
dricker jag havssalt salighet
                långt östan om allt jag vet,
                långt västan om allt jag vill,
och rör vid världens hjärta --
bländvitt!




Ur diktsamlingen "För trädets skull".

David McDuff har översatt denna dikt till engelska.




Kommentera och diskutera:   Längst ned på sidorna med Karin Boyes dikter kan du kommentera och diskutera dikten. Ditt inlägg syns inte omedelbart då kommentarerna modereras för att slippa reklam andra oönskade inlägg. Du kan enkelt identifiera dig med t.ex. din Facebookprofil, men om du önskar skriva under pseudonym kan du skapa ett separat konto på Disqus.

comments powered by Disqus