[Klicka här för att lyssna på ljudet] |
![]() |
Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? |
Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? |
![]() |
![]() |
Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? |
Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger. |
![]() |
![]() | Ja nog är det svårt när droppar faller. |
Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - |
![]() |
![]() |
tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, |
svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna och vilja falla. |
![]() |
![]() |
Då, när det är värst och inget hjälper, Brister som i jubel trädets knoppar. |
Då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar glömmer att de skrämdes av det nya glömmer att de ängslades för färden - |
![]() |
![]() |
känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen. |