Fr. Nietzsche: (varunder diktaren föll i en grop) O dröm! Han flyger än. Han stiger, vilande på vinge spänd. Vad lyfter honom än? Vad är hans mål -- hans väg, av ingen känd? Eviga stjärnor lik i rymder utan liv han vilar tryggt, ömkande jordens skrik -- och högt flög den, som bara såg hans flykt. O albatross i skyn! En evig drift mot höjden driver mig. Jag såg dig -- och min syn blev blind av tårar. Ja, jag älskar dig!