Din röst och dina steg faller mjuka som dagg på min arbetsdag. Där jag sitter är det vår i luften omkring mig av din levande värme. Du blommar i min tanke, du blommar i mitt blod, och jag undrar bara, att inte mina lyckliga händer slår ut i tunga rosor. Nu sluter sig vardagens rymd kring oss två, lik en len lätt dimma. Är du rädd att bli fånge, är du rädd att drunkna i det gråa? Var inte rädd: i vardagens innersta, i allt livs hjärta, brinner med stilla nynnande lågor en djup, hemlig helg.