Människans mångfald

Vacker är en stark kropp,
som klyver en hård bränning.
Vacker, vacker är barnets sömn
efter lekens spänning.

Vacker är arbetsdagen
-- hårt bröd, välsignat och brutet --
och vacker en timme, som glömmer i rus
framtid och förflutet.

Oss födde mödrar av himmel och jord
och makter utan ände,
nattliga viljor och viljor av ljus
med namn som ingen kände.

Må inte en av de många
få bli oss övermäktig,
vore hon än av himlens släkt
och lyste hon än så präktig.

I oss är en mångfald levande.
Mot enheten famlar den.
Vi föddes att vara ett brännglas,
som fångar och samlar den.

Stor är människans strävan,
stora de mål hon satt --
men mycket större är människan själv
med rötter i alltets natt.

Så giv, att vi skyddar ett hemligt rum
och aldrig en låga saknar
på altaret åt en okänd gud,
som kanske i morgon vaknar.

Ur diktsamlingen "De sju dödssynderna".

David McDuff har översatt denna dikt till engelska.

Kommentera och diskutera: Längst ned på sidorna med Karin Boyes dikter kan du kommentera och diskutera dikten. Ditt inlägg syns inte omedelbart då kommentarerna modereras för att slippa reklam andra oönskade inlägg. Du kan enkelt identifiera dig med t.ex. din Facebookprofil, men om du önskar skriva under pseudonym kan du skapa ett separat konto på Disqus.