Nu är den väldiga väntans tid före lövningstiden, nu darrar träden i sin bristande gloria, björkarna i purpur, asparna i grönt och i guldrött bäckarnas viden -- osynliga krafters tid, då allt är bara födande sköten -- själarna går flämtande tunga, och skymningen hetsar och tröttar som måttlösa kärleksmöten. Nu hukar sig skapelsen till längtans språng -- innan besvikelsen sker, då skogen är så grön som möjligt och världen är så färdig som möjligt och träden och människorna mumlar som i sömnen: "Vi ville mer."