I vårtid, i groddtid, då brister frönas skal, och råg blir råg och tall blir tall i frihet utan val. En ilning av vällust går genom själ och kropp -- att jag är jag, nödvändigt jag -- en brodd, som hittat opp, ett vårskott, vars växtkraft jag knappast anar än -- men stammens sav med bitter smak med lust jag känner den. Så bort, all min feghet! Jag hör min framtid till. Jag tar mig rätt att växa nu som rotens krafter vill.
Ur diktsamlingen "Gömda land".
David McDuff har översatt denna dikt till engelska.