Karin har inte bara skrivit lyrik, romaner,
essayer och noveller. Hon
har också skrivit många teaterpjäser och översatt
både lyrik och prosa,
berättar Karin Boyes 89-åriga bror i denna personliga intervju.
Vem känner idag till att Karin Boye översatt ett flertal verk
av Gladkov och
Thomas Mann eller att hon tillsammans med Frieda Uhl, Strindbergs
andra hustru, spökskrivit dagboksanteckningar. AV RUNE TIDEHOLM
Ulf Boye, Karin Boyes fyra år yngre bror,
växte liksom Karin upp i villa
Björkebo i Huddinge utanför Stockholm. Han stod under Karin
Boyes levnad sin syster mycket nära och har efter hennes död aktivt
bidragit till att hålla minnet av skaldinnan levande. En söndag
i mitten av september 1993 for jag för Parnass räkning ut till
Ulf Boyes bostad på Lidingö, för att genomföra och
dokumentera denna mycket personliga intervju.
Kan du närmare beskriva din och Karin Boyes far? Vem var han?
Min far föddes 1857. Efter Högre Realläroverket i Göteborg
och Teknologiska Institutet i Stockholm, senare Tekniska Högskolan,
utexaminerades han som civilingenjör. Han anställdes som ritare
och konstruktör vid Kockums i Malmö men kom snart till sin fars
bolag, brand- och livförsäkringsbolaget Svea i Göteborg,
där min tysklandsfödde farfar var verkställande direktör.
Min far blev så småningom vice direktör i försäkringsbolaget.
Han var oerhört ärlig och rättrådig. Detta ledde till
konflikter med bolagets styrelse, då han gärna ville ge en försäkringstagare
rätt. Han var kolerisk och häftig och blev obekväm för
bolaget. Slutligen blev han utmanövrerad och anställdes då
i Kungl. Försäkringsinspektionen i Stockholm, dit familjen flyttade
1909.
Och vem var er mor - Signe Boye?
- Min mor föddes 1875. Det var alltså en åldersskillnad
på 16 år mellan mina föräldrar. De hade träffats
på försäkringsbolaget Svea, där min morfar var bolagets
sekreterare. Mormor hade dött, när mor var bara sju år gammal.
Morfar gifte sig med en flicka som bara var 11 -12 år äldre än
min mor, Signe. Min mor och hennes styvmor tyckte aldrig om varandra. Mor
beundrade däremot morfar väldigt mycket.
Hur många syskon var ni?
- Mina föräldrar gifte sig i oktober 1899. Karin föddes
den 26 oktober år 1900. Sedan föddes Sven, min bror, i januari
1903 och jag själv i augusti 1904. Karin var alltså nästan
fyra år äldre än jag. Mor var musikalisk och språkbegåvad,
talade engelska, tyska och franska och lärde sig esperanto, då
hon var 60 år gammal. Båda föräldrarna var frisinnade,
liberala med modern livssyn. I Huddinge bildade min mor en föreläsningsförening
och ordnade med det första lånebiblioteket där. Hon kom
in i kommunfullmäktige, när vi fick kvinnlig rösträtt.
Vi hade ett mycket stort bibliotek hemma och far hade varit bokhandeln Gumperts
största privata kund i Göteborg.
Han var en engagerad människa, socialt och kulturellt. Han var musikälskare,
men ändå omusikalisk. Han älskade också att vara ute
i naturen. Varje kväll läste far högt ur romaner och lyriksamlingar.
Hela familjen satt samlad runt aftonlampan. T o m. hunden satt på
en stol. Jag förstår inte hur vi hann med våra läxor.
Det var mycket intressant som vi fick i oss på det sättet. Vi
gick ofta på konserter, på operan och på de flesta av
Stockholms teatrar.
Hur var Karin Boyes uppväxt?
- Det var ingen stor åldersskillnad mellan oss. Innan Karin började
skolan, var hon mycket självmedveten, karsk och egoistisk. För
henne gällde "mest, bäst, störst, först".
Fick hon inte sin vilja fram, kunde hon hota: "Nu blir det skrik!"
Under skoltiden blev hon annorlunda. Hon blev tillbakadragen, asketisk,
hänsynsfull - nästan så att det blev obehagligt. Hon var
oerhört opraktisk, tafatt liksom sin pappa. Hon lärde sig läsa
på egen hand vid fem års ålder. Hon började skolan
i Göteborg.
När hon vid nio år kom till Stockholm, började hon i Åhlinska
skolan, där hon tog studentexamen 1920. År 1915 hade familjen
flyttat till Huddinge. Karin tog pianolektioner i Stockholm. Hon var musikalisk
och hade en vacker röst. Hon improviserade egna melodier på pianot,
kanske som illustration till någon dikt hon hade i görningen.
Hon började skriva små dikter redan i Göteborg, humoristiska
saker om aktuella händelser och människor. Hon skrev för
sitt nöjes skull och helt enkelt för sitt behov att skriva. Hon
hade ingen tanke på att hon skulle bli en känd författare.
Först när den första diktsamlingen, "Moln",
kom ut 1922, förstod hon.
Då vi kom till Huddinge fick Karin sin lilla diktarlya, där hon
samlade allt hon skrivit, ritat och målat. Det hamnade i en kappsäck.
Så småningom valde hon ut det bästa, som hon sammanställde
till en liten bok "Till Morfar". I Huddinge skrev hon dikter,
legender, små teaterstycken - sagopjäser för barn. Vi syskon
spelade dem - ibland tillsammans med någon kamrat. Publiken var våra
föräldrar och kanske någon gäst.
Karin Boye ägnade sig flitigt åt religiösa studier?
Ja, under puberteten ägnade Karin mycken tid åt religiösa
funderingar. Schopenhauer och buddhism avlöstes av varm kristen tro.
När hon sedan började på lärarinneseminariet i Stockholm
1920, greps hon av tvivel på kristendomen och genomgick
en svår kris, också orsakad av insikten om att hon hade
en delvis annorlunda sexuell läggning än andra kvinnor.
Det har sagts att hon var homosexuell, men det är inte sant. Hon var
bisexuell. Mot bakgrund av att homosexuella defekter och verksambeter var
lagbrott och straffbara vid den här tiden och med tanke på hennes
rättskänsla, förstår man, hur svårt hon hade
det. Jag tror dock inte att hon vid den här tiden hade kommit till
full klarhet.
År 1932 träffade jag min hustru Lotta. Vi gifte oss i Paris 1933.
Innan vi gifte oss reste vi bl a till Berlin, där ju Karin vistades
sedan 1932. Vi var tillsammans ett par dagar, och då kom det fram
att hon var så förtvivlad för det där med Hitler att
hon ej stod ut längre utan ville hem. Trots att mitt eget giftermål
var aktuellt, diskuterades aldrig hennes eget. Däremot berättade
hon öppet om sin egen sexualitet då. Tidigare hade vi nog anat.
Min mamma var den som först anade det. Hon var förtvivlad.
Hur tedde sig livet i Uppsala för Karin Boye?
- När Karin 1921 började studera i Uppsala, reagerade hon
kolossalt mot mansdominansen där. I vårt hem var det ju aldrig
tal om någon skillnad mellan en mans och en kvinnas värde. I
Uppsala fanns det bland studenter och lärare en negativ attityd till
studerande kvinnor. Hon gick in i kvinnliga studentföreningen och blev
en stark kämpe för kvinnosaken. Hon började läsa grekiska
och kom i närmare kontakt med de stora antika författarna och
filosoferna. Karin blev kvar i Uppsala till år 1925. Hon kom hem sporadiskt
på somrarna ibland. Vi träffades då, plockade svamp och
gjorde skogspromenader med pappa. Då gick jag på Teknis. Under
tre terminer var jag redaktör för Blandaren och jag gick ut hösten
1927. Samma höst såldes villan.
I april samma år hade vår far dött i cancer. Det var mycket
av det skälet som Karin flyttade hem till Huddinge, eftersom min far
hade varit cancersjuk i 3 år. Då träffades vi dagligen.
Karin läste sitt sista ämne, historia, vid Stockholms Högskola.
När Karins första diktsamling, "Moln",
kom ut, blev den mycket positivt mottagen. I Uppsala 1924 hade Karin varit
med om tillkomsten av ett litet litterärt sällskap, The Poets
Corner med bl a Elof Ehnmark, Einar Malm, Allan Sjöding, Karin, Barbro
Linder samt Clara Westman.
Hur var det med Karin Boyes politiska engagemang?
Karin var medlem i Clarté, då en fredsrörelse, avantgardistisk
för all del, men helt opolitisk. När föreningen mer och mer
närmade sig kommunismen, lämnade hon den 1930. År 1931 var
hon med om att starta tidskriften Spektrum där bl.a. Gunnar Ekelöf
debuterade. Den innehöll artiklar om konst, litteratur, arkitektur
och musik. Jag träffade sådana som Erik Mesterton och hade intressanta
samtal med t.ex. Leif Björk. Han var ofta hemma hos oss och när
far var död, hälsade han ofta på vår mamma.
Karin reste mycket också. Hon var 14 dagar i Sovjet med Clarté
. Men hon kom hem fullständigt desillusionerad. Senare reste hon uill
Jugoslavien och 1932-33 till Berlin för att få psykoanalytisk
behandling. Där bytte hon också från en läkare till
en annan. För att livnära sig i Berlin gjorde Karin översättningar
av Thomas Mann och Frieda Uhl. Hennes ekonomi var knapp. Hon saknade fast
inkomst. Under en termin vistades hon i Motala som lärare, och sedan
kom hon till Viggbyholm, där hon också undervisade. Hon tog en
fil kand i Uppsala och kompletterade den med en fil mag i Stockholm. Mamma
bistod med litet pengar och jag hjälpte henne att betala en del av
studieskulderna, något hon var mycket tacksam för. 1939 for hon
till Grekland också.
Karin Boye skrev inte bara prosa och poesi, utan även dramatik?
Ja, Karins intresse för teatern bör få komma fram mer. Hon
har skrivit många teaterpjäser, "Hon som bar templet"
t ex, sagopjäser för barn, "Soldrottningen" m m. Karin
spelade själv teater i kvinnliga studentföreningen. Hon gjorde
en roll som huvudpersonen i Strindbergs "Påsk". I många
avseenden var Karin väldigt allomfattande. Hon skrev främst lyrik,
romaner, essayer och noveller. Men hon har också översatt både
Iyrik och prosa, t ex Gladkovs roman "Cement", Thomas Mann, "Der
Zauberberg" , och likaså Frieda Uhl, Strindbergs andra hustru.
Där har hon inte bara översatt, utan hon har tillsammans med Frieda
Uhl också redigerat spridda anteckningar nere i Tyskland. Resultatet
är inte bara en översättning utan en formgivning av språket,
ett sammanställande av olika anteckningar. Den ena heter "Före
äktenskapet", den andra "Efter äktenskapet".
Hon har också översatt ett drama, "Elisabeth av England".
Författaren heter Ferdinand Bruckner med pseudonymen Theodor Tagger.
Han var en samhällskritisk österrikare, som skrivit den på
tyska. Karin översatte den. Den har inte blivit publicerad. Jag har
den i Karins utskrift och skall söka kopiera den för att undersöka
om någon teater skulle vilja ha den. Den kunde ju inte tas upp på
Hitlers tid. Du vet ju hur de behandlade Karl Gerhard. Författaren
var tvungen att fly till Amerika 1933. Dramat innehöll en indirekt
kritik av nazismen. Formen är både prosa, lyrik och skådespel.
Karin ägnade sig också åt litteraturkritik. Hon har skrivit
artiklar i många olika tidningar och tidskrifter. Hon var medlem i
samfundet "De nio" och deltog i många litterära sammankomster
och sammanträden, t ex i Sigtuna, Trondheim och Köpenhamn. Hon
arbetade ständigt och var mycket produktiv under sitt korta liv.
Hur arbetade Karin Boye på sina dikter? Kom de spontant?
Nej, absolut inte spontant. Hon var oerhört nogräknad, när
det gäller ordval och rytm. Hon skrev om dem i tankarna och sökte
efter rätta ordet.
Du anser att man gott kunde studera Karin Boyes sätt att behandla
svenska språket litet närmare ?
Ja, hennes första roman "Astarte", som fick andra pris i
en romanpristävling fick det därför att den innehöll
ett så fulländat språk. I juryn satt Sten Selander, Fredrik
Böök och Elin Wägner. De hade dock ej riktigt förstått
innehållet, som är en ganska hårt samhällskritisk
roman.
Det är inte bara språket utan också rytmen som är
väsentlig i hennes Iyrik. Den har säkert inspirerat många
tonsättare. Det är
just rytmen och även ordklangerna som känns där. Ta t.ex
vokalrimmen i en dikt som "I rörelse". "Den mätta
dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag
av törst." Det är "mätta" och "bästa",
"först och störst". Sådant går igen i så
många dikter.
Hur reagerade familjen på Karin Boyes livskamrat Margot Hanel?
Signe kunde ej tåla Margot Hanel. Jag träffade henne också.
Hon var ej särskilt intellektuell. Karin kände stort ansvar för
henne och ordnade så att Margot Hanel fick gifta sig med en svensk
man - ett rent formellt äktenskap - för att hon skulle kunna bli
svensk medborgare. När sedan judeförföljelserna satte in
på allvar innebar ju detta att Karin räddat Margot Hanels liv.
Men det var inte därför Margot från början följt
med Karin till Sverige.
Vad vet du om Karin Boyes sista tid hos väninnan Anita Nathorst?
Jag träffade Anita Nathorst i Alingsås, efter det att Karin efterlysts.
Det beslöts att jag skulle ta tjänsteledigt för att söka
efter Karin. Jag medverkade till att få dit militär personal
samt hjälpte polisen. Även Ebbe Linde kom upp från Göteborg
för att söka på egen hand. Jag var ofta hemma hos Doktor
Bratt, där Anita Nathorst bodde. Jag träffade dem där.
Det har jag skrivit om i min dagbok
från den tiden. Den kommer väl in i någon av de närmaste
skrifterna i "Karin Boyes liv och diktning". Där står
det om sökandet efter Karin, mina samtal med Anita och Ivan Bratt,
polismästaren och arméoffficerarna. Även om hur jag arbetade
för att få till stånd en ordentlig skallgång.
Anita Nathorst var ju dödsdömd och hade då knappt ett halvår
kvar att leva. Jag tyckte mycket bra om henne. Karin beundrade Anita och
kallade henne för sin biktmor. Hon var ju en del år äldre
än Karin. De hade funnit varandra i intellektuellt avseende. När
Karin försvann, var Anita också rädd för att hon och
Bratt skulle få skulden för vad som hade hänt. Allt det
där framgår av min dagbok.
Karin reste ner för att trösta den dödsdömda Anita,
men det blev tvärt om. Det som kom bägaren att rinna över
var Hitlers anfall på Grekland. Karin hade ju nyligen varit i Grekland
och fått en mängd goda vänner där, bl a en ung grekisk
man, en historia som hon skildrat i "Äventyr i Kandia". Sedan
fanns dessutom i Stockholm Margot Hanel, som Karin kände ansvar för.
Man kan tala om ett triangeldrama. Anita Nathorst dödssjuk, ansvaret
för Margot Hanel i Stockholm och slutligen Hitlers invasion i Grekland.
Rune Tideholm, adjunkt i svenska och engelska samt
styrelsemedlem i Karin Boye Sällskapet.